vulkaner och andra hinder

Stod på löpbandet igår morse - 5 km/36 min - arbete resten av dagen. Började även denna dag med 5 km, sen bastu och arbete.

Det där molnet förmörkar min tillvaro. Kommer att tillbringa veckan i bil och på färja. Huvva. Malmö-Stockholm- Stockholm-Helsingfors-Helsingfors-Stockholm-Stockholm-malmö.

Fördel: många timmar på hotellrum och hytt att skriva - ingen matlagning, städning, tvätt etc etc. Förhoppningsvis finns det gym på silja-line och på Presidentii (sauna har de i alla fall).

nåväl.

ann

det gick ju så bra

sen kom typ allt i vägen. Undervisning, forskning, böcker som måste läsas och texter som måste skrivas, barn, utvecklingssamtal, tandläkare. Ibland går det bara inte att hitta ens tio minuter mellan ja, allt. Det finns dagar då jag längtar efter pensionen (eller i alla fall semester)

I eftermiddag - eller ikväll, beroende på när dagens värv är utfört - ska jag i alla fall ställa mig på löpbandet.

Läste förresten uppmuntrande artikel i "modern psykologi": "spring ifrån depressionen". Jogging har enligt forskare från vitamininstitutet i Schweiz samma effekt som SSRI preparat. Det gäller bara att komma över de "aversiva tankarna" d v s de som fokuserar på det tråkiga och jobbiga (som att man blir trött och får värk i vaderna) och ersätta dem med tankar på det man långsiktigt vill uppnå. MTVflimret med ålande slimmade kvinnokroppar framför löpbandet har onekligen en viss effekt på min motivation.

Och jodå. Jag mår rätt bra.

ann

måndag morgon

Dagen började med ett uppfriskande gräl med envis dotter, fortsatte med sanering efter vår smått inkontinenta hund (han är snart femton så det är ursäktat) sedvanlig frukost med naturell yoghurt, rawfoodgranola, kaffe, proviva och diverse piller. Promenad med hund och liten flicka och sen Högevall.

Det är ljuvligt att komma dit på morgonen. Bara jag och pigga pensionärer (två välbehållna damer i omklädningsrummet diskuterade engagerat huruvida man bör träna med eller utan frukost i magen: ska man det?). Senaste två veckorna har jag sprungit fem km fyra eller fem ggr/veckan. Varvar långsamt med lite mindre långsamt tempo. Idag tog det 37 min.

1. solen skiner
2. fönsterna är putsade (av mig)
3. Tentor äro rättade.

hej, hej

ann

Det går bra nu!

Japp. Det går riktigt bra. Började dagen med att springa 5 km. Jag springer inte snabbt, det är för mycket sagt, men jag pressade i alla fall ner tiden från 40.5 (i måndags) till 38.00 idag.

Jag är faktiskt förvånansvärt idog med träningen. Att hela avloppssystemet brakad ihop hemma hjälper till: det går nämligen inte att duscha i vårt snofsiga nyrenoverade badrum (som tir är funkar gästtoaletten). Alltså blir det mycket Högevall: man måste ju duscha!

ann

flitig

Jodå, det går bra nu. Sprang och simmade i söndags. Gymmade i måndags, sprang i tisdags (5,2 km!) gymmade i onsdags samt sprang 3,2 km (20 minuter - är det ok?).

Idag hann jag inte. Imorgon börjar jag dagen på Högevall.

Så det går rätt så bra, tycker jag.

ann

såhär

Precis kommen in efter en liten tur med M: springa, gå, springa, gå osv.
Han springer mkt fortare än mamma. Aj.

Nu: fortsätta skriva,

japp. så är det.

a.

just det:
1. Idag lagade yngste sonen middag! va??
2. snödropparna min lilla loppa plockade till mig på väg hem från skolan.
2. imorgon, sen em, har jag strukit alla 14 attgöra på veckans lista. Hurra!

pliktuppdatering

igår: 5,2 km med mamma i vårsol och lätt motvind. Varvade jogg med rask gång, sådär hälften/hälften (misstänker att vi gick snabbare än vi sprang...)

Idag vilar jag (från träning: startade dagen 8.15 med föreläsning och jobbar fortfarande).

bra grejer idag:
1. träningsvärken från i söndags har gett med sig.
2. äldste sonen hade middag klar när jag kom hem! Underbart.
3. grey's anatomy. Den som ändå vore läkare istället för doktor i etik.
4. och min man (tyckte han att jag skulle skriva, men jag lovar: du är bra)

a.

ps: låt mig för tusan förtydliga att jag inte tävlar med varken generaler eller påspåretproffs. Herregud: jag är 39, har fött tre barn och skrivit fem böcker och!! Det inverkar menligt på konditionen, vill jag lova. Ok?

men förlåååt mig för att jag är trött...

brukar min dotter skrika när jag tycker att hon a)ska göra sina läxor b)städa sitt rum c)äta upp eller d) gå och lägga sig (vilket ju är djupt paradoxalt).

Jag förstår. Jag förstår precis hur hon känner sig: övermannad av alla krav som man inte riktig har lust att uppfylla men som man ändå liksom har på känn att man borde uppfylla; som att göra läxor, äta, borsta tänder (rätta tentor, laga mat, och ja, träna).

Men sen gör man ju det man vet att man måste och det känns bra. Idag blev det 40 min styrka, inget löpband för jag hade glömt skorna hemma.

Bra saker:
1. Nina Björks text om "tyckfrihet" i DN 15/3: Hur blev det så??
2. Kikärtor och linser på burk. Lysande.

Nä, jag är för trött. Sova, det är också bra.

tjingeling,
ann

förrädare

Det faktum att Daniel är gympalärare väcker blandade känslor. Jag slutade med gymnastiska aktiviteter när jag fyllde 14, skolkade mig igenom gymnasiets idrotts (matte, latin mm) lektioner och tyckte nog på något sätt att jag var liksom lite mer sofistikerad än de där hurtiga typerna i pastellfärgade kläder.

Jag kan inte låta bli att känna att jag förråder den arga fjortonåringen med lila hår.
Jag är inte SÅN! skulle hon skrikit om hon såg mig fåna runt i träningskläder. Well, livet är fullt av förvåning (oche helt uppenbart också av trevliga gympalärare).

Det var en fin timme i parken med Daniel och de andra: tack för det!

Veckans dummaste:

Att särbehandla studenter som läst på KomVux. "Det ska premieras att man ansträngt sig i gymnasiet" sägs det. Som om vi som misslyckades på gymnasiet (jag saknade betyg i ma och no när jag "tog studenten")gjorde det på rent djävulskap.

Ann

fett

Igår utförde min kropp rörelser den sällan ens tänkt, muskler som legat i träda under århundraden väcktes bryskt till liv. "I can feel the smell of burning fat!" skriker tränaren från helvetet i Biggest loser. Jag vill gärna tro att det fanns i alla fall en liten not av bränt fett i luften på Högevall igår.

Idag är jag fjättrad mitt skrivbord.

tre bra saker:

1. jag har ett snyggt skrivbord
2. "Prinsessa", Teresa Fabiks hjärtknipande film (såg MADtv precis efter. Fettoskämten var inte alls roliga)
3. Magnus Florins lilla roman Ränderna. Borrar sig rakt in i mitt randiga hjärta

fin lördag,

ann

tre saker

...och så tre saker:

1. mitt arbete: jag älskar att få gå i trapporna på teologen och tänka på alla som trampat trappstegen innan mig. Jag älskar mitt alldeles egna rum där det aldrig finns smulor eller papegojbajs.
2. Jihad Jane: inte hennes uppsåt eller avsikt utan namnet, NAMNET! Det är underbart, för bra för att vara sant.
3. Kamrat K.

a.

compact living

Jag har lärt mig att läsa extremt snabbt, 100 sidor på 60 minuter (mkt praktiskt när man recenserar böcker) jag kan laga hundratals maträtter som är klara på max 20 min, jag har effektiviserat min morgonmakeup så att ansiktet är på plats på tre minuter, jag har en ofta använd snabbstädteknik (puffa till soffkuddarna, spruta och svabba handfat och toalett, ny handduk, fräsch tvål, torka av köksbänk, spishäll och kyl och frys, sopa upp grus, kattsand, smulor, hundmat och torka bort synlig papegojbajs. Köp ev en stor bukett blommor och tänd några ljus om det är kväll. Klart på max tjugo (20) minuter. Då utelämnar jag i o f s badrum, fyra sovrum o tvättstuga men de dörrarna är förseglade).



Alltså: jag är bra på att effektivisera det mesta. Igår fick jag erfara att det finns sådant som är omöjligt att komprimera. Det går inte att köra ett 45 minutersträningsprogram på en kvart. Min plan att forma och slimma min kropp medan dottern är upptagen med simskola gick i stöpet. Det var ju FÖRSTA gången och då måste information ges och ta (dottern är tredje barnet som lotsas genom livets alla prövningar, som att lära sig simma. Jag har varit med förut. Jag kan det här). I alla fall blev det bara femton minuter på löpbandet. Frustrerande.



Idag har jag sprungit med min M. Otäckt väder, otäckotäck lera men tillfredställande efteråt. M är dock inte riktigt lika bra på att pressa mig som min mamma. Kanske för att jag inte vågar opponera mig mot henne...

Ann

PS: profylaxandning funkar bra vid löpning.

jaha

Jag har inte latat mig. I söndags sprang/gick jag 4,6 km med min hurtiga mamma som piskade mig lite lagom. Det var faktiskt riktigt härligt (i synnerhet efteråt...) Ikväll ska jag springa med min man. Det blir nog bra.

Tre bra saker:
1. Att nästa bok är nästan färdig
2. Att dottern börja simskola imorgon (så kan jag roa mig i kroppsmaskinerna så länge)
3. Mina smarta studenter.

Dagens roligaste: att upprörd äldre manlig professor skriver till mig (med anledning av en text om genuscertifierng) att jag är "mörkrets tjänare". Själv är han "ljusets riddare". Jag befarar att han inte skämtar. Puss på dig, arge man - jag tror att du behöver lite tlc.

ann

egentid och annat trams

Vaknade ilsken efter en nästan sömnlös natt: en av våra otäcka katter kissade i vår säng sådär tjugo minuter after att jag lagt mig. Tillbringade timmar med att fundera ut bestialiska sätt att hämnas på djurriket i allmänhet (papegojan bör också straffas efter att ha dödat en stor blå hortensia) och katten i synnerhet. Åt frukost och skällde på min man eftersom han helt fräckt skulle fly vårt röriga hem för att jobba.

Alltså var min lust att träna mindre än obefintlig. Tog mig ändå samman och sprang på band, samt gjorde ett antal övningar i märkliga maskiner. Sen kom jag hem pigg och glad och ställde fram en härlig och näringsriktig frukost åt mina barn. Nä. Det gjorde jag inte. Sen kom jag hem till mitt fortfarande röriga hem med en påse bullar, väckte motsträviga tonåringar och släppte ut kissignödig hund.

Och jag har faktiskt lyckats pressa in träning måndag och onsdag den här veckan. Ändå kan jag inte låta bli att fundera över om jag inte känt mig mer harmonisk om jag istället för att svettas och få ont i vaderna hade druckit ett glas vin på Grand (det gjorde jag i o f s igår med K, men ett till då) eller gått på bio eller bara stängt in mig i en steril grotta och varit ifred. Jag menar: egentid, detta förhatliga ord, hur ska man utnyttja den om man till äventyrs har någon? Med något jobbigt och trist eller med något avslappnande och liksom trevligt?

Nu ska jag dricka kaffe som min söte äldste som kokt till mig, försöka klura ut varför dottern har prickar på magen och ev städa.

Det finns en fin blogg på nätet som listar en sak att vara glad över var dag. Det ska jag också göra. Jag går ut hårt med fyra, för att uppväga den negativa ansatsen tidigare.

1. Min goda vän M som skickar mail från Italien som gör mig glad och lycklig.
2. Solen skiner.
3. Barnen skrattar (med och utan prickar)!
4. Att två av tre katter (Jansson, Maja och Bajskatten - gissa vem som kontaminerade min nattsömn) inte kissade i vår säng.

Japp. Det var det.

ann

två

Igår vilade jag (d v s städade, tvättade, cyklade med dottern, rastade hunden och sånt man gör när man är ledig).

Träning två avlöpte väl. Lite trögare, men jag skyller på en hård dag på jobbet. Ont i ena benet; beror nog på att ena benet är något längre. Kan man göra något åt det? Dottern föreslog operation, men det tycker jag nog är väl drastiskt. Jag funderar mer på typ en sula eller nåt i skon. Ont i fötterna också - precis som Victoria Beckham lider jag av alla fåfänga kvinnors åkomma, Hallux Valgus. Höga klackar och spetsiga skor straffar sig till slut.

Ann

bisarrt och underbart

Det här gick ju oväntat bra!

Trots svår nervositet inför att beträda en hotfull plats, GYM, (allt okänt är som bekant en smula kusligt) lyckades jag hålla mig både på bandet och till Daniels plan. Intressant miljö, gym, tysta, hårt arbetande människor liksom i varsin bubbla, fjättrade till märkliga apparater. Lite science fiction, lite Kazuo Ishiguro.

Jag gick ut hårt med en timmes bad och sim med dottern, fortsatte med 40 min på löpband (gång och jogg). När jag väl fattat hur maskinen fungerar (sonen fick förklara) gick det alldeles utmärkt. Vid avstigning var jag synnerligen yr, men en hel del vatten återställde balansen.

Jag toppade med en chevredijonmacka på saluhallen (jag har inte talat med Graciela än...) och hoppas på dessert hos familjen P.

Ann

stefan holm och jag

Ok. Det första inlägget hade min spökskrivare skickat. Tack för det.

Nu sitter jag här och jag känner mig ungefär så som jag föreställer mig att Stefan Holm känner inför sitt uppdrag i Augustjuryn: lite, lite på fel plats. Enligt uppgift läser Holm dock 400 böcker/år (kolla läslistan på hans blogg: sådär 98%manliga författare - nice) så han har ju ett något bättre utgångsläge än jag som sannolikt inte springer så mycket som ens 400 meter om året. Å andra sidan gör jag inte anspråk på att vara någon sorts löpexpert (jag ska tvärtom pesonifiera någon sorts motsats som jag väljer att inte definiera...) Holm däremot, är i kraft av sina 400 manliga författare expert. Jag kanske kan få en plats i den där Bragdguldsjuryn? Eller bli sportkommentater?


En fruktlös jakt på ny pulka åt dottern - det finns inte en pulka att uppbåda på hela Österlen, "i mars kommer nästa leverans" tack tack - resulterade i ytterligare ett par träningsbyxor. Precis som den slarviga systern i Helena von Zweigberks fina Sånt man bara säger inleder jag varje nytt projekt i mitt liv med att införskaffa nödvändiga attiraljer. Däremot har jag misslyckats med att finna litterära förebilder; Joyce Carol Oates har skrivit om boxning, liksom Åsa Sandell och 90% av alla svenska, manliga kulturskribenter har någon gång skrivit böcker, krönikor eller essäer om fotboll (antagligen för att de har ett behov av hävda någon sorts primitiv manlighet, vad vet jag). Men löpning?

Idag skriver jag och målar tak. Imorgon ska jag testa Daniels program. I nya kläder.

Ann

Rustad för att möta utmaningen!

När min familj fick höra om utmaningen gapskrattade dem. Jag antog utmaningen! Nu är mina fötter och löpsteg analyserade, löparskor utprovade (se bilden!) och det första träningsprogrammet mottaget. Programmet kändes inte så hemskt som jag befarade. Känns spännande och kul, nu vill jag bara sätta igång med träningen!