Det här gick ju oväntat bra!
Trots svår nervositet inför att beträda en hotfull plats, GYM, (allt okänt är som bekant en smula kusligt) lyckades jag hålla mig både på bandet och till Daniels plan. Intressant miljö, gym, tysta, hårt arbetande människor liksom i varsin bubbla, fjättrade till märkliga apparater. Lite science fiction, lite Kazuo Ishiguro.
Jag gick ut hårt med en timmes bad och sim med dottern, fortsatte med 40 min på löpband (gång och jogg). När jag väl fattat hur maskinen fungerar (sonen fick förklara) gick det alldeles utmärkt. Vid avstigning var jag synnerligen yr, men en hel del vatten återställde balansen.
Jag toppade med en chevredijonmacka på saluhallen (jag har inte talat med Graciela än...) och hoppas på dessert hos familjen P.
Ann
lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
stefan holm och jag
Ok. Det första inlägget hade min spökskrivare skickat. Tack för det.
Nu sitter jag här och jag känner mig ungefär så som jag föreställer mig att Stefan Holm känner inför sitt uppdrag i Augustjuryn: lite, lite på fel plats. Enligt uppgift läser Holm dock 400 böcker/år (kolla läslistan på hans blogg: sådär 98%manliga författare - nice) så han har ju ett något bättre utgångsläge än jag som sannolikt inte springer så mycket som ens 400 meter om året. Å andra sidan gör jag inte anspråk på att vara någon sorts löpexpert (jag ska tvärtom pesonifiera någon sorts motsats som jag väljer att inte definiera...) Holm däremot, är i kraft av sina 400 manliga författare expert. Jag kanske kan få en plats i den där Bragdguldsjuryn? Eller bli sportkommentater?
En fruktlös jakt på ny pulka åt dottern - det finns inte en pulka att uppbåda på hela Österlen, "i mars kommer nästa leverans" tack tack - resulterade i ytterligare ett par träningsbyxor. Precis som den slarviga systern i Helena von Zweigberks fina Sånt man bara säger inleder jag varje nytt projekt i mitt liv med att införskaffa nödvändiga attiraljer. Däremot har jag misslyckats med att finna litterära förebilder; Joyce Carol Oates har skrivit om boxning, liksom Åsa Sandell och 90% av alla svenska, manliga kulturskribenter har någon gång skrivit böcker, krönikor eller essäer om fotboll (antagligen för att de har ett behov av hävda någon sorts primitiv manlighet, vad vet jag). Men löpning?
Idag skriver jag och målar tak. Imorgon ska jag testa Daniels program. I nya kläder.
Ann
Nu sitter jag här och jag känner mig ungefär så som jag föreställer mig att Stefan Holm känner inför sitt uppdrag i Augustjuryn: lite, lite på fel plats. Enligt uppgift läser Holm dock 400 böcker/år (kolla läslistan på hans blogg: sådär 98%manliga författare - nice) så han har ju ett något bättre utgångsläge än jag som sannolikt inte springer så mycket som ens 400 meter om året. Å andra sidan gör jag inte anspråk på att vara någon sorts löpexpert (jag ska tvärtom pesonifiera någon sorts motsats som jag väljer att inte definiera...) Holm däremot, är i kraft av sina 400 manliga författare expert. Jag kanske kan få en plats i den där Bragdguldsjuryn? Eller bli sportkommentater?
En fruktlös jakt på ny pulka åt dottern - det finns inte en pulka att uppbåda på hela Österlen, "i mars kommer nästa leverans" tack tack - resulterade i ytterligare ett par träningsbyxor. Precis som den slarviga systern i Helena von Zweigberks fina Sånt man bara säger inleder jag varje nytt projekt i mitt liv med att införskaffa nödvändiga attiraljer. Däremot har jag misslyckats med att finna litterära förebilder; Joyce Carol Oates har skrivit om boxning, liksom Åsa Sandell och 90% av alla svenska, manliga kulturskribenter har någon gång skrivit böcker, krönikor eller essäer om fotboll (antagligen för att de har ett behov av hävda någon sorts primitiv manlighet, vad vet jag). Men löpning?
Idag skriver jag och målar tak. Imorgon ska jag testa Daniels program. I nya kläder.
Ann
torsdag 25 februari 2010
Rustad för att möta utmaningen!
När min familj fick höra om utmaningen gapskrattade dem. Jag antog utmaningen! Nu är mina fötter och löpsteg analyserade, löparskor utprovade (se bilden!) och det första träningsprogrammet mottaget. Programmet kändes inte så hemskt som jag befarade. Känns spännande och kul, nu vill jag bara sätta igång med träningen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)